Jag är 14 år (fyller senare på året 15 år). Om vi börjar med lite hip-hop så gör ju en hel del låtar starkt intryck på mig. Inte minst Coldcut som remixar Paid In Full, som blir lite som ett kollage av coola grejer. Deras debutsingel Beats+Pieces blir också startskottet för stilen cut’n’paste som blandar hej vilt från andras skivor. Även släppet Pump Up The Volume samma år imponerar stort, där Dave Dorell och CJ Mackintosh scratchar in coola samples på det massiva groovet.
CJ Mackintosh är även mannen som ansvarar för all scratch på The Tables Are Turnin’ som är en av de skivor jag försöker härma efter bästa förmåga, när jag senare köper egna DJ-prylar. Denna har jag lyssnat på så många gångar och försökt efterapa.
Hur kan man lyssna på både Nitzer Ebb och Mel & Kim (och Rick Astley mfl)? Jo, men det är ju samma producent, Phil Harding, som gjorde båda. Faktum är att de låter så lika att de knappt går att skilja åt innan en gubbe gapar på ena låten och tjejer sjunger på den andra. Lyssna själv i mixen. Det är också ett skönt kvitto så här i efterhand, att soundet och helheten har stått högre i kurs för mig, än själva artisteriet i sig. En bra och fet låt, är en bra och fet låt!
Syntmusiken för min del blir allt mindre intressant. Tyvärr drar en del grupper, tex Ministry, åt rockhållet, vilket gör det obegripligt för mig som ”syntare” att följa efter, vilket en del andra lyssnare gör. Italo Disco-genren sprattlar verkligen på sista versen med och det går nu mer 1 bra låt på 100 dåliga. Istället är dansmusiken som house och acid, det senaste tillskottet, något mycket mer spännande. Återigen syntar, fast på ett coolt sätt.
