Archive 1993 – Götadisco – Juni 1993

Jag blev återigen inbjuden till att spela på Götadiscot. Inspelat live i Göteborg inför en publik på ca 50.000 personer. Detta event var en del av nationaldagsfirandet och hölls årligen på Götaplatsen, som förvandlades till ett enormt dansgolv. Så stort att det faktiskt togs upp i Guinness Rekordbok för största discopublik i världen. Det blev ett uppträdande på ca 20 minuter, där jag fick spela vad jag ville. Det blev som en mini-kväll, hip-hop, techno och lite kommersiella hits.

Här kan man höra min skoj-remix på “Bryan Adams-Summer Of 69” och under spelningen så mixades nya singeln ”Another Gate” in i setet och inför denna stora publik. Tänk att det är precis så här det funkar idag, artister producerar sin musik och åker sedan runt som DJs och spelar andras och sin egen musik på stora event. Det var sannerligen inte vanligt 1993, då artister var artister och spelade live, och DJs spelade skivor, punkt!

Detta finns även inspelat på video. Är någon sugen på att se det?

Lyssna som mp3

 

Archive 1993 – Club Mix – Juni 1993

Det finns egentligen bara två anledningar till att denna mixen kom till. För det första var det en helt galen känsla att ha sin egen skiva på vinyl, och den skulle det naturligtvis mixas med. Så de första tre låtarna är hämtade från min första egna skiva “Knockabout”. Den andra anledningen är en test av mixteknik.

En del som mixade medleys eller megamixar använde sig av trumbakgrunder. Fördelen är att det kan binda ihop hela paketet men nackdelen är att det blir väldigt tröttsamt att lyssna på. Ett medley bestående av låtar av olika karaktärer, blir en en tröttsam trummaskins-sörja, i de flesta fall.

Även om jag inte gillade principen eller hört någon som skapat en bra mix på detta sätt, så skulle jag såklart prova. Så med drygt 8 minuter kvar av mixen, så låter jag trummorna från “Sing Hallelujah!” ligga kvar i loop, och sedan mixa på diverse låtar rätt på det. I detta fall var det ganska korta snuttar av technolåtar. Hade trummorna inte legat där, så hade det inte funkat, men nu låter det ändå helt ok. Men jag står fast vid att bästa megamixarna och medleys är dem utgår från låtarnas egna trummor och ljud, det ger den mest genuina känslan och blir inte tråkigt att lyssna på i längden.

Lyssna som mp3

Archive 1993 – Rap & R’n’B Mix – Maj 1993

Här det lite soul, r’n’b och hip-hop som blandas. Mycket tonartsmixar, scratches and andra finesser.  Eftersom portamixarna var bundna av tiden eftersom de mixades på ett 45 min kassettband, som i dubbel hastighet gav ca 23 minuter, så maxades banden fullt ut. När jag efter 22 minuter egentligen borde sluta, så var jag ju tvungen att fylla upp sista minuten också. Här är väl utmärkt exempel på hur man inte borde göra, men som sagt, jag kunde inte låta bli 😉

Lyssna som mp3

Pierre och Vincent Montana Jr

På Knockabout-skivan så finns en låt som heter ”A Friend Like You – featuring Nadiyah”. Nadiyah sjunger riktigt bra, men vem är denna Nadiyah? Tyvärr ingen vi känner, utan ett vokal-parti vi hittade på en vinylmaxi från 1983. Den korrekta titeln är ”Montana Sextet ‎- Who Needs Enemies (With A Friend Like You)”. Den är släppt på etiketten ”Philly Sound Works” och Vincent Montana Jr hade producerat. Sången hade helt enkelt stulits från denna skiva och använts till vår låt, och vi hade någon vag tanke om att om vi skrev ut vem som sjung, ja då försökte vi ju inte luras och stjäla den, utan kunde kontaktas vid behov. Man kan ju säga att jag vet mer om hur det funkar idag.

Jag fick något år senare en idé om att släppa om låten, och gjorde  lite nya mixar, fast ville nu försöka få loss rättigheter till vokalen, så att den skulle kunna bli laglig. På skivan stod ett telefonnummer. Testa och ringa dit? Sagt och gjort, uppe på Dirocos kontor, så skall Olle, som vid denna tid agerade manager åt mig, ringa upp, prata och sedan presentera mig, och jag skulle få prata lite med. Numret går fram, Olle börjar prata. Om jag minns rätt, så får vi en adress att skicka över låtarna till, för att sedan ringa tillbaka någon vecka senare.

När vi ringer tillbaka så pratar Olle säkert i en kvart. Han var duktig på att prata precis hur länge som helst i telefonen. Olle och jag kommunicerar med penna och papper, där han skriver vissa saker, jag förtydligar, ställer nya frågor. Efter en stund får jag luren, det är Vincent Montana Jr vi håller på att prata med.

Vincent Montana Jr är alltså en medlem av bandet MFSB, grundare till ”The Salsoul Orchestra” och kallas ”The Godfather Of Disco”, en riktig tok-höjdare kort och gott. Han berättar bland annat hur ”Madonna-Vogue” lånat av hans låt ”Ooh, I Love It (Love Break)” och då börjar det gå upp för oss vilken nivå den här mannen opererar på. Han förklarar sakligt att vi inte kan ”få låna” utan det blir tal om att han behåller upphovsrätt och vi börjar förstå att det hela verkar krångligt. Han är dock mycket imponerad av hur det låter och börjar ställa frågor om produktionen. Jag förklarar att det mesta är gjort på min Ensoniq EPS-16+ och det visar sig att han också har en sådan sampler. Han börjar prata om att det kanske skulle vara värt att flyga över mig bara för att jag skulle lära upp honom på denna maskin.

En vecka senare kommer det ett paket på posten med vinyler, CDs och en biografi. Oj då, det här var på riktigt. Jag kände att det var på en helt annan nivå och lade ner min fundering av detta lån. Bara något år senare börjar han dyka upp på skivor med bland annat Incognito, Masters At Work, Bootsy Collins, Randy Crawford och både han och hela Salsoul får en ”revival” där jag ser min nya vän precis överallt.

Det spår som finns kvar av denna nya version, fast då utan sång, återfinns som ”Tellus-A Friend Like You (Dub Remix Edit)” och finns släppt på singeln ”Tellus-Pump Up The Volume”.

Min första skiva – Knockabout – Another Gate

En dröm hade inte än gått i uppfyllelse, att få medverka på en riktig vinylskiva. Alltså skivor, som man köpt så många av genom åren, denna magiska plastbit, omfamnad av ett bildomslag, hade betytt så otroligt mycket genom åren. Det var så mycket mer än bara musik. Man kunde gå i skivaffärer flera gånger i veckan, letandes efter nya skivor att spela och allt som oftast så träffades vi DJs i staden för att gå en skivrunda. Bildomslagen från barndomen, knaster, varvtal, ja det var något magiskt över vinylskivan.

Det kostade 12.500 kr att göra 500 egna skivor. Det handlar om kostnad för vinylen, etiketter och tryck. Här utgår vi då från att det har kostat 0 kronor att ta fram själva musiken som skall tryckas på skivan. Det fanns ett antal låter som jag skrivit och producerat, men att lägga 12.500 kr själv var alldeles för mycket pengar. Tillsammans med två nära vänner och ytterligare två vänner som jobbade som DJs så blir vi fem stycken som delar på kostnaden och som även skall dela lika på eventuella intäkter. Då ingen av de andra producerar egen musik, så handlar det om att välja bland låtar som jag hade skrivit och producerat.

Eftersom tre av oss spelade som heltids-DJs så passade vi på att trycka med lite jinglar på skivan också, som kunde användas under kvällarna. DJn Lars Dolk som var medfinansiär, spelade ofta små passager med ”Bosse Larsson” från en vinylskiva där Bosse hörs säga tex ”Nu är det dags för en lite lugnare låt”. De bästa klippen från det ville vi ha med. En idé jag hade var att sätta ihop någon minut med scratchljud, som följde efter varandra, så man kunde scratcha på ljud efter ljud, utan att behöva byta skiva, så att de mest använda ljuden kom i tät följd på vår vinyl. Som sista spår på ena sidan skulle vi ha en avslutning, som Jönsson och jag tidigare gjort. Det är en kul snutt på en minut där man bland annat hör Astrid Lindgren säga ”Jaa, det var den lördagskvällen det” följt av Karlsson på taket som säger ”hejdå , hejdå, hejdå”. Denna hejdå-repetition gick ända in till slutet på skivan, vilket resulterade i att hejdå repeterades i oändlighet tills man stängde av grammofonen.

De 500 tryckta skivorna levererades hem till mig. Spänningen var så stor för mig att jag runt lunch kräktes upp min skogaholmslimpa som jag åt till frukost, men tillslut knackade posten på dörren och alla skivor bars in i tvättstugan i huset. Egen skiva, stort. Den packades snabbt upp, provspelades och lite av en besvikelse uppenbarade sig. Den var ”lågt pressad”, som man sa om en skiva hade låg utvolym. Detta berodde på hur skivan hade mastrats och komprimerats, för att passa vinylen på bästa sätt. Då minns jag tillbaka på ett samtal då mastringsteknikern som skulle få ner musiken till vinyl, frågar mig hur ljudbilden skall vara, varpå mitt svar blir att ”rör ingenting, vi är helt nöjda med hur den låter”, för vi för hade gemensamt lyssnat och jämfört med andra skivor och var faktiskt helt nöjda med soundet. Ett stort misstag alltså. Mastring och kompressor visste jag inte ens vad det var för något då.

Ett annat misstag som senare går upp för mig är att hela skivan faktiskt är i mono. En vän hade köpte ett ProTools-system för nästan 100.000 kr och kunde själv verkligen ingenting. Hemma hos honom satt jag en eftermiddag för att få till rätt ordning och mellanrum mellan alla låtar och jinglar. Allt gott så långt, men han visste inte, och visade aldrig att man behövde panorera dessa två monokanaler, så att det som skulle ljuda i vänster högtalare också panorerades ut på vänster kanal. Istället blev reglaget kvar rätt upp, så både höger och vänster kanal spelades nu istället i mitten, vilket alltså här blir mono. Någon testpress tog vi aldrig för det skulle bli för dyrt, men va fan, det här skall nog funka ändå. Vad skulle vi annars göra av dessa 500 skivor?

Skivorna såldes ganska snabbt slut och blev en favorit bland DJs. Jinglarna kunde höras överallt och avslutningen med hejdå, blev en hit som hördes precis överallt när nattklubbar runt om i Sverige stängde. När Latin Kings med Dogge Doggelito släpper sitt debutalbum ”Välkommen Till Förorten” så inleds det med ett intro på 2 minuter där alla ljud som det scratchas på är tagna från vår skiva. Distributören Next Stop säljer säkert själva 100 ex av vår skiva och undrar om vi kan trycka 500 nya. Men någon ny ekonomisk risk för några få kronor till, var ingen intresserad av. Då ville vi i så fall göra om hela processen med stereo och ny mastring. Nä, det fick vara. Vi var nöjda med spridningen och huvudlåten ”Another Gate”, som vi kallade ”hit-låten” spelades även lite på radio. Några fler skivor i denna konstellation blev det inte.

Lyssna på Spotify eller Apple Music

Pierre J – Freestyle Scratchin’

Vad händer om man försöker sätta ihop en låt av bara massa samples?

Skapa en bakgrund, sedan arrangera upp den som en låt, dvs bygga upp den med vers och refräng med lite struktur. Sedan mata på den med mängder av samples och scratcha för fulla muggar. Ja mitt bidrag blev “Freestyle Scratchin’” och denna kan jag faktiskt känna mig stolt över än idag.

Lyssna som mp3

”Scratch only”-version

Lyssna som mp3

Archive 1993 – Minimix i F# – Januari 1993

Här kommer ännu en mix som stannar kvar i samma tonart, denna gången i F# (fiss). Som ni kan höra så kan man kombinera saker som annars hade låtit pannkaka att lägga ihop. Röster i fel tonarter på en bakgrund låter verkligen illa, men i rätt tonart, så får man känslan av att det kunde varit producerat så.

Lyssna som mp3