Archive 1994 – Dance Explosion 2 (Mix 1 & Mix 2)

Att göra megamixar på musik som baseras på trummaskin och har en stadig fast takt, det är en sak, men att göra mixar med till exempel rock eller disco från 70-talet, är något helt annat. Innan man ens börjar, så måste man bestämma sig för vilken teknik som skall användas. En faktor är då att låtarna inte följer en exakt takt. Detta göra att om du vill mixa ihop dem, så får du manuellt sitta och matcha låtarna mot varandra, så att båda låtarnas bastrumma kommer samtidigt, följt av båda låtarnas virveltrumma, och sedan fortsätter man att klippa så i båda låtarna, till hela mixen med båda låtarna matchar varandra under den tid själva övergången pågår. Tänk att du har 2 måttband, där varje millimeter representerar en bastrumma. Du skall lägga dem bredvid varandra och varje millimeter markering skall matcha den andra. Plötsligt är varje millimeter på ena måttbandet 1,2 millimeter, men alla måste matcha, annars låter det illa. Då måste du ta fram saxen och klippa bort de extra 0,2 mm som blir för mycket, för att få måttbanden att matcha hela vägen. Detta sker alltså exakt på samma sätt i en dator med ljudkurvor, fast saxen är digital.

Om man inte endast vill hålla sig till själva låtarna i sig, så kan man lägga på egna trummor, som på så sätt skapar en egen matta, där låtarna sedan klistras på, och på så sätt binds ihop till ett mer homogent ljudlandskap. Nackdelen med detta är att dessa mixar oftast upplevs som statiska och att karaktären på den rytm man lägger på, lyser igenom så mycket att man inte längre känner igen känslan och svänget från grundlåtarna i sig. Det blir dessutom ofta väldigt enformigt när samma rytm spelas hela tiden. Men säg att man vill göra detta ändå. Då kan man dessutom skapa egna passager, ifall vissa låtar inte har några naturliga nerskalade partier.

Nästa fråga blir då om låtarna skall följa trummaskinen, eller om trummaskinen skall följa låtarnas ojämna tempo? Oavsett vad du väljer så väntar ett gediget jobb med manuellt pill. När jag nu skulle mixa Dance Explosion 2, som är en 70-tals-disko-samling, så valde jag att låta trummaskinen följa låtarnas ojämna tempo. Tanken var att min rytm inte alls skulle vara så framtonad, utan kännas som en naturlig del av originallåten, fast ändå ge det där lilla extra med bastrumma och hihats. Jobbet påbörjades hemma först, men nu var det dags att spela som DJ i en hel vecka i Strömstad, ta med studion dit, och där sitta inomhus på dagarna hos släktingar som bor i närheten och jobba.

Mixen och låtarna låg alltså färdiga i rätt följd men nu gällde det att få övriga studion att hänga på i rätt tempo. Jag satt en hel arbetsvecka på ca 40 timmar och bara korrigerade ett rytm-mönster. Säg att mixen börjar i 118.0 BPM men efter 2 sekunder börjar glida. Då satte man en punkt och sa till programmet att öka tempo, för att nästa slag skulle träffa rätt. Testade först med 118.5, kanske lite mycket, testade med 118.2, visst, det lät bättre. Efter någon sekund igen vad det dags, nu kanske det skenade iväg för mycket, så man fick sänka till 118.05 osv osv. Mixarna är 15 minuter totalt och det resulterade i en lista på ca 2000 punkter med angivelser för hur tempot skulle följa mixen, som man alltså fick testa en efter en. Man fick då en tempo-lista som programmet följde, och som då övriga studion kunde hänga på. Helt plötsligt kunde man skapa en rytm som följde hela musikmixen.

Mixen blev helt ok, även om min nyinköpta exciter gasades på lite väl mycket, vilket resulterade i väldigt mycket bas och väldigt mycket ljus diskant för att vara en skiva av detta år. Mastring och ljudbild har lustigt nog hunnit ikapp och när man spelar den idag så låter den mer som en i mängden, än som den basfyllda mix som man fick dra ner basen på, när man spelade den ute då.

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *