Jag är 9 år (fyller senare på året 10 år). De första 10 minuter i denna mix, gör det tydligt att det inte nödvändigtvis behöver vara ”syntmusik” för att vara coolt i mina öron. Utan att röja vad du kommer höra, så är det i alla fall inte grupper du förknippar med synt i första hand. Däremot är det syntljuden jag hör och gillar!
Även om jag är ung, så pratar jag musik med klasskamrater, köper skivor, lånar skivor, spelar in och lånar ut skivor. Man kan väl säga att utan det nätverk man började bygga med vänner som delade musikintresset, så hade man inte kommit långt. Jag kunde inte på långa vägar köpa allt jag ville, men att spela in på kassett gick ju utmärkt. Så om varje vän köpte några skivor och vi lånade av varandra, ja då fanns det mycket mer att lyssna och ta del av.
Sedan kunde jag ligga med mammas enkla ”bergsprängare” i sängen och vara snabb på pausknappen i program som Eldorado Max, där jag tex hörde The Flirts-Passion för första gången, eller varför inte Buffalo Gals som jag spelade in från Clabbes Rakt Över Disc. Det gällde att vara på hugget om man ville upptäcka ny musik.
Här på YouTube kan du samtidigt se alla bildomslag från skivorna.
1982 In The Mix – Här finns den första maxisingeln med som jag köpte själv, nämligen Wham! – Young Guns (Go For It) och den köptes in för 35 kr (eller var det möjligtvis 29 kr?) på Bengans i Göteborg som då låg på Allmänna Vägen i Majorna. Jag hade köpt singlar och LPs innan under 1980 och 1981 men här var det alltså dags för den första maxin i samlingen (jag är alltså 9 år gammal här). Besvikelsen hemma blev ändå påtaglig när denna stora skiva gick på 33 varv, vilket var väldigt ovanligt för en maxisingeln. Jag ville ju så gärna att den stora skivan skulle snurra fort, på 45 varv, men jag fick alltså vänta till kommande inköp för den upplevelsen.
Då min ekonomi var minst sagt begränsad i denna ålder, så kan jag ändå se tillbaka på att jag ägde en hel del av låtarna som är med här på vinyl redan då. Andra fick man nöja sig med att ha inspelade på band. Lån bland kompisar var ett måste för att få ta del av allt man ville. När jag köpte Adolphson & Falks singel Krafter Vi Aldrig Känner / Stockholmsserenad (och spelade in albumen från denna tid på kassett) så kunde jag aldrig drömma om att jag 14 år senare skulle sitta och ge herrarna instruktioner när jag plötsligt producerade några singlar med dem 1996. Tänk då drömde jag om att äga en synt, 14 år senare hade jag 50 st 😉
En annan lite kul kuriosa är att storköpen (OBS, B&W mfl) alltså varuhus som hade allt från kläder till husgeråd, även hade små avdelningar med skivor, stereoanläggningar och musikprylar, modell enkel hemmaanvändare. Ett märke som blev mycket populärt var Casio. De hade enklare syntar/orglar med färdiga komp och några syntetiska ljud att välja mellan. Den allra billigaste modellen hette Casio VL-Tone V1 Synthesizer och hade den nu mer klassiska rytmen som du kan höra i Trios hit, Da Da Da. Detta blev snabbt känt och många sa “tänk va lätt det är att göra musik idag” men glömde kanske bort att hela låten kring rytmen skulle skrivas också 😉 Under första delen av 80-talet (kanske senare också) så sa folk ofta om något lät illa “de har nog använt en Casio”.