År: 1994

Som en kontrast till mycket av den musik du hört på den här sidan, så följer också ett antal mixar som är gjorda för min egen lyssnings skull. Här ett 4 timmar långt nedslag i ambientmusikens förtrollade och avslappnande värld.

Här är Absolute Dance 6 Remix och förmodligen den bästa av de jag gjorde. Finnessen i introt med alla rösterna blev lyckad, mycket tonartsmixar, tillsammans med en extremt stark låtlista, vilket gjorde att just denna samling sålde mer än dubbelt så mycket som övriga tidigare släppta samlingar.

Största anledningen hette Rednex och var en sån extremt stor hit att det är svårt att beskriva faktiskt. Bara att smyga in första raden i vilken låt som helst, kunde fylla ett dansgolv, och då menar jag att folk kom springandes från överallt, nästan komiskt. Men även Whigfields debut, Herbies Pick It Up och Grids något klubbigare banjolåt gjorde tricket.

Svea Kafé var ett program som sändes i Sveriges Radio från Växjö och var föregångaren till P3 Mix, som det senare döptes om till fast med samma inblandade. Jag fick frågan om jag ville göra en mix som skulle sändas och det ville jag.

Nästan all min musik som jag producerade eller remixade hamnade i genren kommersiell house, motsvarande vad tex Axwell eller Fedde Le Grand gör idag. Samtidigt gillade jag klubbmusik som inte hittades på listorna eller var lika lätt att få tag på. Dessa båda sidor försökte jag visa upp så ofta jag kunde.

Här hörs några riktigt bra klubblåtar i början som jag verkligen gillade, och sakta men säkert glider mixen över i mer kommersiella låtar. Ganska likt hur man spelade ute på på klubbar runt om.

Här kommer nästa mix för Absolute Dance och det är nr 5 i ordningen. Kul fakta kan vara att det är min Juno-106 som agerar basgång i introt för att passa tonarten med nästa låt av Loveland. Den åker för övrigt upp i tempo hela tiden med hjälp av Pioneers CD som jag skrivit om innan. Man kan höra att den nästan har en phaser-effekt på, men det var alltså så “Master Tempo”-funktionen lät.

“The Prodigy-No Good” som du hör är min helt egna produktion med några samples från Prodigy och sången du hör där, hämtade jag från “Kelly Charles-You’re No Good For Me”, allt för att få ner hela låten i tempo, men fortfarande låta Prodigy och passa i mixen. (Även Prodigy samplade ju Kelly Charles, så visst tror man att man hör Prodigy, och inte mig 😉 )

I Absolute Party-mixen, så användes bara själva låtarna. Det gör att man måste trolla med de partier som finns för att få till det. En låt som börjar rakt på och sedan sakta tonar ut efter sina 3 minuter är en mardröm när det kommer till att mixa. Hur skall du kunna blanda den med andra låtar på ett bra sätt?

Förlängda versioner och nerskalade partier i låtar blir guld värda, för dessa passager kan blandas med varandra, men det är långt ifrån alla låtar som har detta. En annan faktor är då att låtarna inte följer en exakt takt. Detta göra att om du vill mixa ihop dem, så får du manuellt sitta och matcha låtarna mot varandra, som jag beskrivit tidigare.

Pioneer ville ta upp kampen och släppte 1994 sin första DJ-produkt för CD, CDJ-500. Det var en stor spelare där man satsat på ett stort ”joghjul” som skulle kunna användas med handen och skulle påminna om en vinylskiva, tillskillnad från Denons knappar att trycka på. På denna spelare fanns också en form av ”time-stretch” i realtid kallad ”Master Tempo”, där man kunde öka och sänka tempot på låten du spelade, utan att tonhöjden ändrades och lät ”Kalle Anka”, när låten snabbades upp till exempel. Denna spelare demonstrerade jag på Stockholmsmässan för Pioneer, i Dirocos monter, där även ljus och ljudsystem var representerade. Det skall kanske tilläggas att denna funktion inte på något sätt var perfekt, utan gav andra missljud och sänkte ljudkvalitén så fort man tryckte in denna knapp.

CDJ-500 och master Tempo-funktionen använde jag till max här i Absolute Party-medleyt, där mixen börjar i runt 90 BPM och slutar i 180 BPM, och alla låtar successivt åker upp i tempo, utan några direkta klipp eller kraftiga hack upp i tempo. Den gör alltså en resa på ca 90 BPM under 7 och en halv minut.

Att göra megamixar på musik som baseras på trummaskin och har en stadig fast takt, det är en sak, men att göra mixar med till exempel rock eller disco från 70-talet, är något helt annat. Innan man ens börjar, så måste man bestämma sig för vilken teknik som skall användas. En faktor är då att låtarna inte följer en exakt takt. Detta göra att om du vill mixa ihop dem, så får du manuellt sitta och matcha låtarna mot varandra, så att båda låtarnas bastrumma kommer samtidigt, följt av båda låtarnas virveltrumma, och sedan fortsätter man att klippa så i båda låtarna, till hela mixen med båda låtarna matchar varandra under den tid själva övergången pågår. Tänk att du har 2 måttband, där varje millimeter representerar en bastrumma. Du skall lägga dem bredvid varandra och varje millimeter markering skall matcha den andra. Plötsligt är varje millimeter på ena måttbandet 1,2 millimeter, men alla måste matcha, annars låter det illa. Då måste du ta fram saxen och klippa bort de extra 0,2 mm som blir för mycket, för att få måttbanden att matcha hela vägen. Detta sker alltså exakt på samma sätt i en dator med ljudkurvor, fast saxen är digital.

Om man inte endast vill hålla sig till själva låtarna i sig, så kan man lägga på egna trummor, som på så sätt skapar en egen matta, där låtarna sedan klistras på, och på så sätt binds ihop till ett mer homogent ljudlandskap. Nackdelen med detta är att dessa mixar oftast upplevs som statiska och att karaktären på den rytm man lägger på, lyser igenom så mycket att man inte längre känner igen känslan och svänget från grundlåtarna i sig. Det blir dessutom ofta väldigt enformigt när samma rytm spelas hela tiden. Men säg att man vill göra detta ändå. Då kan man dessutom skapa egna passager, ifall vissa låtar inte har några naturliga nerskalade partier.

Nästa fråga blir då om låtarna skall följa trummaskinen, eller om trummaskinen skall följa låtarnas ojämna tempo? Oavsett vad du väljer så väntar ett gediget jobb med manuellt pill. När jag nu skulle mixa Dance Explosion 2, som är en 70-tals-disko-samling, så valde jag att låta trummaskinen följa låtarnas ojämna tempo. Tanken var att min rytm inte alls skulle vara så framtonad, utan kännas som en naturlig del av originallåten, fast ändå ge det där lilla extra med bastrumma och hihats. Jobbet påbörjades hemma först, men nu var det dags att spela som DJ i en hel vecka i Strömstad, ta med studion dit, och där sitta inomhus på dagarna hos släktingar som bor i närheten och jobba.

Mixen och låtarna låg alltså färdiga i rätt följd men nu gällde det att få övriga studion att hänga på i rätt tempo. Jag satt en hel arbetsvecka på ca 40 timmar och bara korrigerade ett rytm-mönster. Säg att mixen börjar i 118.0 BPM men efter 2 sekunder börjar glida. Då satte man en punkt och sa till programmet att öka tempo, för att nästa slag skulle träffa rätt. Testade först med 118.5, kanske lite mycket, testade med 118.2, visst, det lät bättre. Efter någon sekund igen vad det dags, nu kanske det skenade iväg för mycket, så man fick sänka till 118.05 osv osv. Mixarna är 15 minuter totalt och det resulterade i en lista på ca 2000 punkter med angivelser för hur tempot skulle följa mixen, som man alltså fick testa en efter en. Man fick då en tempo-lista som programmet följde, och som då övriga studion kunde hänga på. Helt plötsligt kunde man skapa en rytm som följde hela musikmixen.

Mixen blev helt ok, även om min nyinköpta exciter gasades på lite väl mycket, vilket resulterade i väldigt mycket bas och väldigt mycket ljus diskant för att vara en skiva av detta år. Mastring och ljudbild har lustigt nog hunnit ikapp och när man spelar den idag så låter den mer som en i mängden, än som den basfyllda mix som man fick dra ner basen på, när man spelade den ute då.

Här kan du lyssna på Dance Explosion 1 som gjordes av Denniz Pop