Ministry Of Sounds lokaler är 35 grader varma och jag minns hur svetten bara rann innanför kläderna, trots att vi bara stod still och väntade. Men så drar finalen igång och det blir tävling. Nu glömmer vi skiten med väntan och går upp och kör. Den första delen av setet sitter, men den andra delen sitter inte exakt så bra som det var tänkt. På vägen ner från scenen kom Q-Bert fram och berömde mig för min scratching.
Det räckte till en femte plats i denna VM-final, vilket vi är mycket nöjda med. Jag tror i efterhand inte det hade spelat någon roll om vi satt allting perfekt, för utgången av tävlingen, även om vissa trodde att både andra och tredjeplatsen kanske hade gått att nå, även med det vi presterade.
Istället kom två pigga italienare på tredje plats. De hoppade runt varandra, scratchade och mixade samspelt. På andra plats kom två franska DJs och en kille som rappade, även dessa mycket duktiga och samspelta. Det släppte senare skivor som ”Alliance Ethnik”. På första plats kom USA, med Q-Bert, DJ Apollo samt Mix Master Mike, som senare blev Beastie Boys DJ. De var alla tre mycket duktiga och körde ett program som bara byggde på scratch. Tänk att en DJ styr bastrumman, en annan virveltrumman och den tredje bygger en melodi på toppen. Ungefär så varvas det under 6 minuter i en orgie av scratch och coola passager. Eftersom alla tre höll absolut världsklass så kunde det skapa ett ljudlandskap av allt gnuggande som man aldrig hade hört innan. De vinner detta år och sedan två år till på raken, ja de var både duktiga, nyskapande och fokus lades igen på teknik kring DJn istället för pajas-konster.
Något jag tar med från tävlingen är att en av domarna, Ben Liebrand, mannen med stort M och som medverkat på 100-tals skivor, hade oss på en andra plats. Han hade förstått precis allt det vi ville förmedla. Stort! Hela tävlingen distribuerades sedan ut i hela världen genom videokassetter, vars tidigare års upplagor jag själv hade sett så många, många gånger.
