Min första skiva – Knockabout – Another Gate

En dröm hade inte än gått i uppfyllelse, att få medverka på en riktig vinylskiva. Alltså skivor, som man köpt så många av genom åren, denna magiska plastbit, omfamnad av ett bildomslag, hade betytt så otroligt mycket genom åren. Det var så mycket mer än bara musik. Man kunde gå i skivaffärer flera gånger i veckan, letandes efter nya skivor att spela och allt som oftast så träffades vi DJs i staden för att gå en skivrunda. Bildomslagen från barndomen, knaster, varvtal, ja det var något magiskt över vinylskivan.

Det kostade 12.500 kr att göra 500 egna skivor. Det handlar om kostnad för vinylen, etiketter och tryck. Här utgår vi då från att det har kostat 0 kronor att ta fram själva musiken som skall tryckas på skivan. Det fanns ett antal låter som jag skrivit och producerat, men att lägga 12.500 kr själv var alldeles för mycket pengar. Tillsammans med två nära vänner och ytterligare två vänner som jobbade som DJs så blir vi fem stycken som delar på kostnaden och som även skall dela lika på eventuella intäkter. Då ingen av de andra producerar egen musik, så handlar det om att välja bland låtar som jag hade skrivit och producerat.

Eftersom tre av oss spelade som heltids-DJs så passade vi på att trycka med lite jinglar på skivan också, som kunde användas under kvällarna. DJn Lars Dolk som var medfinansiär, spelade ofta små passager med ”Bosse Larsson” från en vinylskiva där Bosse hörs säga tex ”Nu är det dags för en lite lugnare låt”. De bästa klippen från det ville vi ha med. En idé jag hade var att sätta ihop någon minut med scratchljud, som följde efter varandra, så man kunde scratcha på ljud efter ljud, utan att behöva byta skiva, så att de mest använda ljuden kom i tät följd på vår vinyl. Som sista spår på ena sidan skulle vi ha en avslutning, som Jönsson och jag tidigare gjort. Det är en kul snutt på en minut där man bland annat hör Astrid Lindgren säga ”Jaa, det var den lördagskvällen det” följt av Karlsson på taket som säger ”hejdå , hejdå, hejdå”. Denna hejdå-repetition gick ända in till slutet på skivan, vilket resulterade i att hejdå repeterades i oändlighet tills man stängde av grammofonen.

De 500 tryckta skivorna levererades hem till mig. Spänningen var så stor för mig att jag runt lunch kräktes upp min skogaholmslimpa som jag åt till frukost, men tillslut knackade posten på dörren och alla skivor bars in i tvättstugan i huset. Egen skiva, stort. Den packades snabbt upp, provspelades och lite av en besvikelse uppenbarade sig. Den var ”lågt pressad”, som man sa om en skiva hade låg utvolym. Detta berodde på hur skivan hade mastrats och komprimerats, för att passa vinylen på bästa sätt. Då minns jag tillbaka på ett samtal då mastringsteknikern som skulle få ner musiken till vinyl, frågar mig hur ljudbilden skall vara, varpå mitt svar blir att ”rör ingenting, vi är helt nöjda med hur den låter”, för vi för hade gemensamt lyssnat och jämfört med andra skivor och var faktiskt helt nöjda med soundet. Ett stort misstag alltså. Mastring och kompressor visste jag inte ens vad det var för något då.

Ett annat misstag som senare går upp för mig är att hela skivan faktiskt är i mono. En vän hade köpte ett ProTools-system för nästan 100.000 kr och kunde själv verkligen ingenting. Hemma hos honom satt jag en eftermiddag för att få till rätt ordning och mellanrum mellan alla låtar och jinglar. Allt gott så långt, men han visste inte, och visade aldrig att man behövde panorera dessa två monokanaler, så att det som skulle ljuda i vänster högtalare också panorerades ut på vänster kanal. Istället blev reglaget kvar rätt upp, så både höger och vänster kanal spelades nu istället i mitten, vilket alltså här blir mono. Någon testpress tog vi aldrig för det skulle bli för dyrt, men va fan, det här skall nog funka ändå. Vad skulle vi annars göra av dessa 500 skivor?

Skivorna såldes ganska snabbt slut och blev en favorit bland DJs. Jinglarna kunde höras överallt och avslutningen med hejdå, blev en hit som hördes precis överallt när nattklubbar runt om i Sverige stängde. När Latin Kings med Dogge Doggelito släpper sitt debutalbum ”Välkommen Till Förorten” så inleds det med ett intro på 2 minuter där alla ljud som det scratchas på är tagna från vår skiva. Distributören Next Stop säljer säkert själva 100 ex av vår skiva och undrar om vi kan trycka 500 nya. Men någon ny ekonomisk risk för några få kronor till, var ingen intresserad av. Då ville vi i så fall göra om hela processen med stereo och ny mastring. Nä, det fick vara. Vi var nöjda med spridningen och huvudlåten ”Another Gate”, som vi kallade ”hit-låten” spelades även lite på radio. Några fler skivor i denna konstellation blev det inte.

Lyssna på Spotify eller Apple Music

Please follow and like us:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *