Både Umek och Valentino Kanzyani var bosatta i Ljubljana, Sloveniens huvudstad, som ligger sju mil från Österrikes gräns och bara har tio mil till medelhavets underbara vatten. Varje år så arrangerade gänget kring labeln ”Recycled Loops” en fest som firade Valentino Kanzyanis födelsedag och under våren fick jag frågan om jag ville spela på den. Jag hade ju spelat skivor som DJ i 15 år, men aldrig spelat på ett renodlat techno-event av denna kaliber. Men det är klart jag vill spela där. Min speltid var 90 minuter, en kväll, så jag var väldigt nöjd med erbjudandet och funderade inte länge utan tackade ja direkt. Så fick vi en semester på köpet, för spelningen skulle äga rum i Rovinj i norra Kroatien, några 100 meter från stranden. Från vår lägenhet skulle det vara lätt nå lite olika stränder för lockande bad.
Väl framme vid lägenheten flyttar vi in och blir så småningom presenterade för resten av gänget som bor i sina lägenheter, till exempel Valentino och DJ Vestax. Jag minns att vi åkte ner och soundcheckade på klubben, som låg vackert belägen några hundra meter från havet. Man gick innanför grindarna och möttes av en mysig innergård som skapade en gata, fortfarande utomhus, med små barer och bodar. Tänk spelhjulen på Liseberg eller Gröna Lund. Rätt fram fanns en klubb man kunde gå in på med dansgolv, men gick man istället till höger och passerade en stor utomhusscen med tillhörande läktare, så kom man snart fram till den större klubben där jag skulle spela. Ett ganska stort komplex, hela det inhägnade området alltså.
På kvällen den 30 juli 2004 gick ”Summer Gathering” av stapeln med följande line-up; Becco, DJ Vestax, Hertz, Cristian Varela och såklart Valentino och Umek själva. Det var ett ganska packat event med ett par tusen personer. Det var en väldigt skön känsla att vara där för sin egen technomusik som jag skrivit och producerat. Inget annat. Alla var nyfikna på vad jag skulle spela och hur det skulle låta, för detta var det första riktiga jobbet som Hertz. Min spelning flöt på bra, även om jag fick springa och kissa en snabbis mitt i setet till de andras stora förvåning. Jag tror att när jag väl var igång och lirade så var allt som vanligt igen. Bekväm i rollen och jag slappnade av. Egentligen inte så stor skillnad mot vad jag hade hållit på med i 15 år, undantaget att musiken var betydligt hårdare, mer monoton och att folk verkligen var där för att lyssna och dansa.
Att mina låtar spelades lite överallt och att de även toppade försäljningslistor i alla världens specialistbutiker som sålde techno hade jag själv kunnat följa på internet. Men att samtliga DJ:s här och nu spelade flera spår med mig hade jag inte räknat med. Vilken grej att höra killar man har sett upp till bränna av mina låtar med jämna mellanrum. Vilka hyllningar jag fick, ja, det var verkligen en kväll att minnas.
