pierrej

Som en kontrast till mycket av den musik du hört på den här sidan, så följer också ett antal mixar som är gjorda för min egen lyssnings skull. Här ett 4 timmar långt nedslag i ambientmusikens förtrollade och avslappnande värld.

Här är Absolute Dance 6 Remix och förmodligen den bästa av de jag gjorde. Finnessen i introt med alla rösterna blev lyckad, mycket tonartsmixar, tillsammans med en extremt stark låtlista, vilket gjorde att just denna samling sålde mer än dubbelt så mycket som övriga tidigare släppta samlingar.

Största anledningen hette Rednex och var en sån extremt stor hit att det är svårt att beskriva faktiskt. Bara att smyga in första raden i vilken låt som helst, kunde fylla ett dansgolv, och då menar jag att folk kom springandes från överallt, nästan komiskt. Men även Whigfields debut, Herbies Pick It Up och Grids något klubbigare banjolåt gjorde tricket.

Svea Kafé var ett program som sändes i Sveriges Radio från Växjö och var föregångaren till P3 Mix, som det senare döptes om till fast med samma inblandade. Jag fick frågan om jag ville göra en mix som skulle sändas och det ville jag.

Nästan all min musik som jag producerade eller remixade hamnade i genren kommersiell house, motsvarande vad tex Axwell eller Fedde Le Grand gör idag. Samtidigt gillade jag klubbmusik som inte hittades på listorna eller var lika lätt att få tag på. Dessa båda sidor försökte jag visa upp så ofta jag kunde.

Här hörs några riktigt bra klubblåtar i början som jag verkligen gillade, och sakta men säkert glider mixen över i mer kommersiella låtar. Ganska likt hur man spelade ute på på klubbar runt om.

Här kommer nästa mix för Absolute Dance och det är nr 5 i ordningen. Kul fakta kan vara att det är min Juno-106 som agerar basgång i introt för att passa tonarten med nästa låt av Loveland. Den åker för övrigt upp i tempo hela tiden med hjälp av Pioneers CD som jag skrivit om innan. Man kan höra att den nästan har en phaser-effekt på, men det var alltså så “Master Tempo”-funktionen lät.

“The Prodigy-No Good” som du hör är min helt egna produktion med några samples från Prodigy och sången du hör där, hämtade jag från “Kelly Charles-You’re No Good For Me”, allt för att få ner hela låten i tempo, men fortfarande låta Prodigy och passa i mixen. (Även Prodigy samplade ju Kelly Charles, så visst tror man att man hör Prodigy, och inte mig 😉 )

I Absolute Party-mixen, så användes bara själva låtarna. Det gör att man måste trolla med de partier som finns för att få till det. En låt som börjar rakt på och sedan sakta tonar ut efter sina 3 minuter är en mardröm när det kommer till att mixa. Hur skall du kunna blanda den med andra låtar på ett bra sätt?

Förlängda versioner och nerskalade partier i låtar blir guld värda, för dessa passager kan blandas med varandra, men det är långt ifrån alla låtar som har detta. En annan faktor är då att låtarna inte följer en exakt takt. Detta göra att om du vill mixa ihop dem, så får du manuellt sitta och matcha låtarna mot varandra, som jag beskrivit tidigare.

Pioneer ville ta upp kampen och släppte 1994 sin första DJ-produkt för CD, CDJ-500. Det var en stor spelare där man satsat på ett stort ”joghjul” som skulle kunna användas med handen och skulle påminna om en vinylskiva, tillskillnad från Denons knappar att trycka på. På denna spelare fanns också en form av ”time-stretch” i realtid kallad ”Master Tempo”, där man kunde öka och sänka tempot på låten du spelade, utan att tonhöjden ändrades och lät ”Kalle Anka”, när låten snabbades upp till exempel. Denna spelare demonstrerade jag på Stockholmsmässan för Pioneer, i Dirocos monter, där även ljus och ljudsystem var representerade. Det skall kanske tilläggas att denna funktion inte på något sätt var perfekt, utan gav andra missljud och sänkte ljudkvalitén så fort man tryckte in denna knapp.

CDJ-500 och master Tempo-funktionen använde jag till max här i Absolute Party-medleyt, där mixen börjar i runt 90 BPM och slutar i 180 BPM, och alla låtar successivt åker upp i tempo, utan några direkta klipp eller kraftiga hack upp i tempo. Den gör alltså en resa på ca 90 BPM under 7 och en halv minut.

Att göra megamixar på musik som baseras på trummaskin och har en stadig fast takt, det är en sak, men att göra mixar med till exempel rock eller disco från 70-talet, är något helt annat. Innan man ens börjar, så måste man bestämma sig för vilken teknik som skall användas. En faktor är då att låtarna inte följer en exakt takt. Detta göra att om du vill mixa ihop dem, så får du manuellt sitta och matcha låtarna mot varandra, så att båda låtarnas bastrumma kommer samtidigt, följt av båda låtarnas virveltrumma, och sedan fortsätter man att klippa så i båda låtarna, till hela mixen med båda låtarna matchar varandra under den tid själva övergången pågår. Tänk att du har 2 måttband, där varje millimeter representerar en bastrumma. Du skall lägga dem bredvid varandra och varje millimeter markering skall matcha den andra. Plötsligt är varje millimeter på ena måttbandet 1,2 millimeter, men alla måste matcha, annars låter det illa. Då måste du ta fram saxen och klippa bort de extra 0,2 mm som blir för mycket, för att få måttbanden att matcha hela vägen. Detta sker alltså exakt på samma sätt i en dator med ljudkurvor, fast saxen är digital.

Om man inte endast vill hålla sig till själva låtarna i sig, så kan man lägga på egna trummor, som på så sätt skapar en egen matta, där låtarna sedan klistras på, och på så sätt binds ihop till ett mer homogent ljudlandskap. Nackdelen med detta är att dessa mixar oftast upplevs som statiska och att karaktären på den rytm man lägger på, lyser igenom så mycket att man inte längre känner igen känslan och svänget från grundlåtarna i sig. Det blir dessutom ofta väldigt enformigt när samma rytm spelas hela tiden. Men säg att man vill göra detta ändå. Då kan man dessutom skapa egna passager, ifall vissa låtar inte har några naturliga nerskalade partier.

Nästa fråga blir då om låtarna skall följa trummaskinen, eller om trummaskinen skall följa låtarnas ojämna tempo? Oavsett vad du väljer så väntar ett gediget jobb med manuellt pill. När jag nu skulle mixa Dance Explosion 2, som är en 70-tals-disko-samling, så valde jag att låta trummaskinen följa låtarnas ojämna tempo. Tanken var att min rytm inte alls skulle vara så framtonad, utan kännas som en naturlig del av originallåten, fast ändå ge det där lilla extra med bastrumma och hihats. Jobbet påbörjades hemma först, men nu var det dags att spela som DJ i en hel vecka i Strömstad, ta med studion dit, och där sitta inomhus på dagarna hos släktingar som bor i närheten och jobba.

Mixen och låtarna låg alltså färdiga i rätt följd men nu gällde det att få övriga studion att hänga på i rätt tempo. Jag satt en hel arbetsvecka på ca 40 timmar och bara korrigerade ett rytm-mönster. Säg att mixen börjar i 118.0 BPM men efter 2 sekunder börjar glida. Då satte man en punkt och sa till programmet att öka tempo, för att nästa slag skulle träffa rätt. Testade först med 118.5, kanske lite mycket, testade med 118.2, visst, det lät bättre. Efter någon sekund igen vad det dags, nu kanske det skenade iväg för mycket, så man fick sänka till 118.05 osv osv. Mixarna är 15 minuter totalt och det resulterade i en lista på ca 2000 punkter med angivelser för hur tempot skulle följa mixen, som man alltså fick testa en efter en. Man fick då en tempo-lista som programmet följde, och som då övriga studion kunde hänga på. Helt plötsligt kunde man skapa en rytm som följde hela musikmixen.

Mixen blev helt ok, även om min nyinköpta exciter gasades på lite väl mycket, vilket resulterade i väldigt mycket bas och väldigt mycket ljus diskant för att vara en skiva av detta år. Mastring och ljudbild har lustigt nog hunnit ikapp och när man spelar den idag så låter den mer som en i mängden, än som den basfyllda mix som man fick dra ner basen på, när man spelade den ute då.

Här kan du lyssna på Dance Explosion 1 som gjordes av Denniz Pop

Här är ett exempel på hur viktigt själva innehållet är, dvs låtarna. Jag får frågan att göra denna mix från Remixed Records och har två vägar att gå, dvs tacka ja eller nej. Problemet är att själva låtarna som jag skall mixa ihop, är i min smak inte bra. Det är euro, och endast Corona & Cappella hade låtar med som var efterfrågade hits, resten gick bort i min värld. Men samtidigt så har Remixed Records ett enormt kontaktnät och jag ville gärna medverka där någon gång. Sedan är det ju ett betalt jobb i början av karriären. Övervägande bra reklam och stor spridning tänkte jag, så jag tackade ja till att göra mixen.

Om vi släpper själva låtarna, så är den rätt finurligt genomförd. Mycket tonarter, finesser, scratching och egna passager med mina syntar men vad hjälper det om själva låtarna inte håller? Vem vill spela den då? Svår balans, och den frågan skulle jag ställas inför många, många gånger framöver, med alla remixer som sedan kom. Men det visste jag ju inte i början av 1994.

Eva Records, som är bolaget som ger ut samlingarna ”Absolute”, gav ut en reklam-mix i begränsad upplaga, ämnad för DJs och radiostationer, för att promota samlingen ”Absolute Reggae” 1991. Mixen gjordes av Denniz Pop och blev en stor succé. Den spelades så ofta att folk på dansgolven visste precis hur och i vilken ordning låtarna skulle komma. Jag antar att det var detta som lade grunden till alla kommande mixar hos ”Absolute”, ett perfekt sätt att få ut reklamen om kommande skivan och musiken bland DJs och radiostationer, i ett medley på ca 10 minuter. När första ”Absolute Dance” släpptes 1992 så stod Denniz Pop för medleyt, eller ”Absolute Dance Remix” som de kom att kallas. När ”Absolute Dance 2” släpptes tidigt 1993 var det JJ och René Hedemyr som gjorde mixen. När jag fick höra mixen till Absolute Dance 3 så tyckte jag att ”det här kan jag ju göra bättre själv”.

Varför inte ringa upp och berätta det för Eva Records? Sagt och gjort, jag ringde.

Vid denna tid jobbade Lars Höglund som chef och hade som assistent den nu mer framlidne Annika Ståhl (senare Annika Ehring). Jag fick prata med Lasse och berättade att jag var intresserad av att göra mixar. Han frågade om jag hade någon demo jag kunde skicka. Visst hade jag det, mitt nya årsmedley med 93 låtar från 1993, det borde väl funka som demo. Det skickades upp och några dagar senare ringde telefonen.

Lasse sa något i stil med ”Det här lät bra, du får göra nästa mix, Absolute Dance 4” och jag blev naturligtvis väldigt glad.

Nu är jag på gång att medverka på en ”riktig skiva”, alltså en skiva som ett skivbolag skall ge ut. Men hur skulle jag göra den? Jag kan väl inte mixa den på ett kassettband? Nej det får nog allt bli att göra det digitalt. Mitt ”Audiomedia”-kort från Digidesign hade 1 st stereo rca-ingång och 1 st stereo rca-utgång och sedan en digital coaxial in och en ut. Det betyder att jag kan koppla in min vinyl eller cd-spelare till min DJ-mixer och sedan kan mixern gå in i ljudkortets ingång. Då får jag in ljudet. Men själva ljudkortet och dess programvaror hade denna tid väldigt stora begränsningar.

Man kunde maximalt spela upp 2 stycken låtar samtidigt ifrån datorn. Jag använde ett program som hette Deck, som hade denna möjlighet. Jag spelade alltså in en låt på första stereokanalen 1-2, sedan hade jag då möjlighet att spela in en låt till som då hamnade på stereokanalen 3-4, sen var hela programmet och ljudkortet maximalt belastat. Men herregud, tänker vän av ordningen, du vill väll ha in en tredje låt, eller kanske effekter från fler låtar uppepå allt, så att mer än två låtar ljuder samtidigt? Visst vill jag det, men enda sättet att kunna göra det, är att göra en mixdown på kanal 1-2 och 3-4, så att det blir ett enda stereopar, sedan lägga denna nya mixdown på 1-2, och vipps så har jag frigjort 3-4, för ytterligare inspelning. Ja om du hängde med hela vägen, så inser du snabbt att det är otroligt mycket planerande, för att få allt att rulla som det är tänkt. Och skulle man göra en felaktig mixdown i allt detta, så var man helt rökt och fick börja om.

Man kunde inte spara allt som idag för alla mixdown tog mycket hårddiskplats, och 1 gigabyte kostade 12.500 kr att köpa och jag hade 2 gigabyte totalt, där även andra projekt låg. När man mixar mellan låtar idag, så är man väldigt noga med att dra bort bas, så att inte två låtars bas hörs samtidigt, för då låter det illa. Detta klarade programmet inte av att göra, utan detta fick planeras i förväg, så när väl låten skulle spelas i datorn, så fick du se till att dra ner basen på DJ-mixern, innan signalen träffade ljudkortet. Då hade du det basfria partiet inspelat.

De 18 låtarna på samlingen Absolute Dance 4 hade självklart valts ut av Eva Records och nu var det bara att gilla läget och välja ut ett antal av dessa låtar och skapa lite magi. Samlingsserien i sig är väldigt kommersiell med en hel del låtar som jag aldrig skulle spela själv som DJ i något sammanhang, samtidigt gällde det att göra mitt urval på ett sätt som skulle göra att så många DJs och radiostationer som möjligt skulle gå igång och vilja spela den. Skulle den vara för smal i urvalet skulle den väljas bort och skulle den vara för sliskig, ja då skulle jag själv aldrig någonsin vilja spela den, inte ens på landsbygden där vissa av låtarna hade sin publik, och det är ingen bra känsla.

Eftersom jag spelade ca 3 gånger i veckan som DJ, så hade jag god koll på vilka låtar som kändes rätt och som var mest populära. Totalt sett så mixades 11 av dessa låtar ihop på ca 10 minuter. Några fick mer utrymme än andra. Tekniken beskrevs ovan och när hela mixen var klar så spelades den över på ett DAT-band via digitalutgången och skickades sedan till Stockholm för pressning av vinyl och CDs. På Eva Records var man nöjda och glada och tyckte det lät bra.

Skivans utgivning sammanföll med den årliga ”DJ Promotion-båten”. Jag minns inte det officiella namnet på just denna kryssning (1998 kallades den ”Big Bang”) eller den exakta båten vi åkte med, men tänk ”Silja Line” mellan Stockholm och Mariehamn på Åland, eller Stockholm och Helsingfors. En övernattning på antingen hotell eller kvar på båten, det var lite olika under de olika åren jag åkte med. På båten, som var full av skivbolagsfolk, artister, DJs och annat branschfolk, ordnades det seminarium, skivpresentationer, artistuppträdanden, paneldebatter och allt annat som kunde höra skivbranschen till. Alla var verkligen med och representerade. Jag är inte säker på om detta var den första resan, eller någon resa gjordes innan, men jag var med 1994-1999, undantaget det året då alla spydde i stormvindarna till Finland, det slapp jag.

Hur som haver så är året nu 1994 och Lasse Höglund, chefen för Eva Records skall på semester  med sin familj och kan inte åka med båten, så istället föreslår de att jag åker med, tillsammans med Annika Ståhl och representerar Eva Records. Eftersom varje bolag har ca 20 min, och den enda koppling Eva Records har till DJs, är just Absolute Dance och mer exakt själva mixen ”Absolute Dance 4 Remix”, så får jag tiden. Annika föreslår att hon kan säga en mening i början, sedan kan vi spela mixen, och sedan kan DJs få ställa frågor till mig, ok? Visst, vi kör så. I konferensrummet sitter kanske 100 DJs samt olika representanter från skivbolag som skall få höra mixen för första gången. Annika presenterar mig, spelar mixen och sen är det fria frågor.

Det visar sig att många följt mig på lite olika sätt. Några kände till mig via mina DJ-tävlingar, andra hade hört årsmedleyn och jag förstod på frågorna att det fanns ett ganska stort intresse för vem jag var, vad jag hade gjort och hur jag hade gjort mina olika mixar och projekt. Helt plötsligt så får jag presentera mig på bästa tänkbara sätt inför alla DJs samtidigt, och båtresan för min del blir en mycket viktig start i min framtida karriär. Väl hemma igen så samlas det in feedback som vanligt från DJ-utskicken och Absolute Dance 4 Remixen får högsta snittbetyget, 3,7 av 5, vilket var det högsta betyg någon mix någonsin hade fått hos Eva Records. Jag får senare förtroendet att fortsätta göra i princip samtliga mixar som Eva ger ut, dvs Absolute Dance 5,6,7,8, Absolute Party, Absolute Dance Classics & Absolute Boogie.

Om du är nyfiken på hur mixarna Absolute Dance 1-3 lät, som kom innan min första, så kan du lyssna här nedan